Solsemester och pokerabstinens

Jaha, som ni kanske har märkt kommer det då och då, med synnerligen ojämna mellanrum, en liten uppdatering från Farbror Indi.

Jag är, som ni säkert anar, inte alls i Vegas och försöker bli multimiljonär, utan på Korsika. Min mamma bjöd mig och Anna på två veckor på Langleys hotell Orizonte, och vi har en vecka kvar.



Här är livet enastående behagligt. Man slappar vid poolside ett par timmar, eller går ned till den vackra men glest befolkade sandstranden 75 m från hotellet. 28 grader i luften och 24 i vattnet.

Själva inkvarteringen är ganska enkel. Byggnaden är sliten, men det är liksom inte den man betalar för. Langleys trademark är kanske i första hand den fantastiska maten (utsökta trerätters varje kväll), aktiviteterna och den hjälpsamma och trevliga personalen (alla är skandinaver, har stora vita leenden och ingen har fyllt 25).



Några saker skaver dock en smula. Internet finns bara i lobbyn, och egentligen inte ens där. Anslutningen går upp och ned hela tiden och håller som bäst 28 kbit/s.
I början av vistelsen här försökte jag spela turbo-SNG:s men jag lyckades aldrig slutföra dem så det blev ganska dyrt.

De påstår att "så är det på Korsika", men det är bs. Jag vet, för på kvällarna händer det att jag smyger ut i buskarna och tjuvsurfar på grannens nätverk.



I går verkade emellertid alla pokermöjligheter försvinna för gott. Pokerstars krävde en ominstallation och var jag än försökte ladda ned hänvisades jag till pokerstars.fr, Som bekant tillåter inte Frankrike sina medborgare att spela real money på stars. Jag trodde först att jag hade lyckats lura myndigheterna med anonymiseringstjänsten Mullvad, men det verkar inte så.

Jaja, det är egentligen inte så att jag måste lira. Det är bara det att jag börjar känna mig lite uttråkad här. Mamma och Anna i all ära, men jämnårigt umgänge hade inte varit helt fel. Samtalsämnena blir en smula begränsade med en 7-åring och en 94-åring. I synnerhet som den senare hör ganska dåligt och man inte har lust att föra vissa diskussioner i 110 dB i restaurangen.



Jag saknar min Karin ganska hårt också. Vi har ju inte alls synkat våra semestrar eftersom vi blev ett par först i våras, men vecka 29 ska vi i alla fall få tillbringa tillsammans. Då åker vi till mitt sommartorp på norra Österlen, Lillehem, med barn och allt (hon har två).

Just det ja, saker som skaver ... Att internet suger och att frukosten (till skillnad från middagen) är an mardröm för en LCHF-are kan jag leva med. Däremot stör det mig att Langley verkar bygga sin verksamhet på att skita i arbetsrätten.
Ungdomarna som jobbar här sliter uppemot 15 timmar om dagen, utan övertidsersättning. De ska ta ut sin övertid i ledighet heter det, men sådana möjligheter bjuds aldrig eftersom de är konstant underbemannade.

Från lönen - ca 15 000 kr/månaden - dras 7 000 kronor för mat och logi (de lever under rätt usla förhållanden, på sina håll regnar det till och med in).
Dessutom får de själva stå för resa + transfer till och från Korsika (eller Kreta eler Guadelope). Att de anställda ska stå för resa, kost och logi känns rätt tveksamt. Langley kan ju anlita korsikaner om de vill slippa de kostnaderna.

Många av deras säsongsanställda får ut ungefär 4 000 netto när allt är betalt och avdraget. Inte konstigt att det enligt mamma (som varit här 10 gånger) är nya ansikten varje säsong.

Nu går det nog ingen nöd på dem. Det är ganska tydligt att ungdomarna som jobbar här kommer från övre medelklassen (mycket Askimsdialekt här, men det säger väl bara något för er som kommer från Västsverige).

Men det stör mig ändå så in i helvete att företaget håvar in miljoner på sådant bondfångeri. Och på att en generation ungdomar fostras in i att det är så det går till på arbetsmarknaden.

Sådär, det får räcka för i dag. Eder pokerrevolutionär säger over and out.