Full tilt på Full Tilt

Mitt intresse för pokervärlden är ju, som ni säkert noterat, starkt avtagande. Därför är det med lite av en axelryckning jag noterat händelseutvecklingen på Full Tilt Poker sedan ”the black friday”, dagen då det amerikanska justitiedepartementet slog till mot de sajter som erbjuder amerikaner att spela.

Men … obejektivt sett är det förstås en präktig skandal – eller kanske flera – som håller på att rullas upp. Jag orkar inte läsa alla tusentals forumsidor som skrivits i ämnet, men tror att jag snappat tillräckligt för att kunna ge er några cliff notes (för det fall någon av er lyckats missa detta):

• Världens näst största pokersajt – Full Tilt – har inte använt ”klientmedelskonton”. Spelarnas insatta pengar har ingått i samma kassa som företagets intäkter och är därmed inte skyddade mot myndighetsangrepp eller andra borgenärsfordringar. Mycket talar för att man finansierat sajtens expansion och marknadsföring med spelarnas medel. En fantastisk metod att slippa höga räntekostnader - så länge inte alltför många vill casha ut samtidigt …
  


• Full Tilt förefaller ha allvarliga cash flow-problem och har slutat betala ut till sina spelare. Man hävdar att man jagar finansiering, men vem vill gå in med pengar i den här soppan?
  


• Det påstås att en medarbetare på FTP adderat uppemot $5 M till David Benyamins konto. Transaktionen ska ha saknat täckning, och Benyamin har förlorat det mesta av de virtuella pengarna.
  


• Uppgifter om att alla som varit beredda att betala FTP $50-75 K kunnat köpa in sig i FTP:s proffsteam och bli ett s k ”Redpro”.
  


• En person som arbetat för Patrik Antonius hävdar att denne haft ett 40-tal konton på FTP, samtliga med 100% rakeback. Patriks assistent ska ha sålt kontona till hugade spekulanter.
  


• Phil Ivey har stämt Tiltware, FTP:s bolag för administration och marknadsföring på $150 M. Han påstår sig göra detta i solidaritet med alla de spelare som nu inte kan få ut sina pengar. Själva skadeståndsanspråket grundar han på att FTP:s agerande har förstört hans eget goda namn, då han är så starkt associerad till sajten.
  Hur det står till med det Iveyska rättspatoset ska vi låta vara osagt – många kommentatorer tolkar snarare hans stämning som ett försök att distansera sig från ett sjunkande skepp och en indikation på att FTP stinker ännu mer än vad vi hittills anat.
  
  När det stod klart att fusksajten Absolute Pokers kunder sannolikt kan känna sig blåsta på sina kontotillgodohavanden var jag rätt hård i min dom – ”skyll er själva”. Här är situationen delvis en annan. Den typ av anklagelser som nu riktas mot FTP är nya för mig och, tror jag, för de flesta andra.
  
  Samtidigt måste man vara självkritisk. Borde vi inte starkare ha ifrågasatt den totala bristen på transparens i Full Tilt? Är det rimligt att jag som kund – vare sig jag är highroller eller småspelare – ska sakna möjlighet att kontakta en företagsrepresentant?
  Och hur förtroendeingivande är det egentligen att ägarförhållandena är en så väl bevarad hemlighet?
  
  Även om den exakta ägarstrukturen är okänd står det klart att flera av pokerns ikoner är djupt involverade i FTP. Dit hör till exempel Howard Lederer, Phil Ivey, Chris Ferguson, Patrik Antonius och Phil Gordon. Det ska bli väldigt intressant att se hur väl de lyckas med att rädda sina anseenden i den här härvan.