Av ren leda bestämde jag mig för att ta en tennislektion i går. Jag tror inte jag har spelat sedan jag stod och slog med mitt Tretorn träracket på asfaltsplanen utanför Kärrdalsskolan. Då var jag i 12-årsåldern.
Men trots att det passerat 35 år var det mesta likadant. Backhanden är riktigt vass, men forehanden ... tja, om vi ska vara snälla kan vi kalla den "labil".
Jag vet inte vad det beror på, men medan jag attackerar bollen aggressivt på backhandsidan är det nästan som om jag tar ett halvt steg bakåt vid bollträffen på forehandsidan.
Vad som däremot hade förändrats var orken. Okej, det är 30 grader i skuggan här och tennisplanen ligger indränkt i gassande sol, men ändå. Efter en halvtimme där instruktören matat snälla bollar på mig var jag så slut att kvaliteten i slagen sjönk betänkligt. Tennis borde väl inte vara så jobbigt när man får bollarna serverade?
Jag skämdes faktiskt lite, och grämde mig också lite för att jag inte kunde tillgodogöra mig hela lektionstimmen optimalt. Nu funderar jag på att ge mig ut och springa några kilometer i hettan under ett par dagar, för att sedan försöka med en ny lektion på torsdag eller fredag.
Jag får liksom ingen ordning…
14 timmar sedan
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar